Steg tio: Axelbandslöst klänningsliv och cirkelkjol.

Hur du gör om ditt grundmönster till axelbandslöst kan du egentligen redan, men vi ska titta lite närmre på det här med hur man konstruerar en fungerande axelbandslös klänning. Det räcker ju inte att ta bort överdelen av mönstret, något måste fortfarande hålla livet uppe.
Om livet på en sån här klänning klarar av att hålla sig uppe eller ej hänger först och främst på två saker. Dels hur pass stabilt livet är i sig självt och dels hur det belastas.

Stabilitet:

För att försäkra sig om att livet blir stadigt nog ska vi göra två saker. Dels så ska det fodras med ett stadigt tyg och dels ska det förses med skenor. Det är fodret som gör det stora jobbet här. Välj tätvävd kanvas eller något annat motsvarande. Om du tycker det är för hårt att ha mot kroppen kan du använda ytterligare ett lager foder innanför. Kanvasens jobb är att hålla livet slätt och snyggt samt att fördela lasten från skenorna. Använder man för klent tyg kan skenorna deformera livet istället för att stötta det. Dom kan tvinga tyget att töja sig vid kanalernas ändar och ge en ojämn överkant och bli obekväma vid midjesömmen. Vill det sig riktigt illa kan skenorna äta sig igenom tyget och tränga ut, som bygeln på en illasittande behå kan göra.
Eftersom vi i det här fallet syr kanalerna mellan foder och yttertyg krävs ett hyfsat tätt och stadig yttertyg också. Vill man använda ett väldigt mjukt eller ömtåligt yttertyg kan du istället lägga skenorna mellan kanvasen och ett stadigare innerfoder. Ytterligare en lösning är att sy fast separata kanaler (stadiga bomullsband fastsydda med raksöm längs bandens kanter till exempel) på kanvaslagret innan man syr ihop det med yttertyget. Då kan man dessutom komma undan dom genomgående kanalsömmarna som annars syns på yttertyget på det färdiga plagget.

Skenorna hjälper plagget att hålla sig slätt. Utan skenor skulle livet efter en kort tids användning börja få horisontella veck i midjan och efter ett tag skulle det börja säcka ihop som ett dragspel. Utan axelband som livet kan "hänga" i får man ha skenor som det kan "stå" på istället. Det finns många sorters skenor att välja på. Eftersom det här är ett klännigsliv skulle jag rekommendera att man undviker krinolinstål eller breda raka korsettstål och hellre väljer spiralstål eller till och med kraftiga plastskenor. Använd inte rigilene eller andra vävda skenor, dom tappar formen alldeles för fort för att orka hålla uppe ett plagg på det här sättet. Kan man inte få fatt på riktiga skenor kan man experimentera med andra material. Kraftiga buntband (eller "straps") i plast fungerar någorlunda till exempel. Gardinspiral fungerar också, men kan bli lite för klumpigt om man är ute efter diskreta skenor.

Belastning:

Som jag sa så "hänger" klänningsliven vi hittills konstruerat i sina axelband. Den åtsittande midjan hjälper visserligen till att avlasta axlarna, men mycket last hamnar ändå på axelbanden när man rör sig. Nu blir livet istället tvunget att på egen hand klara av att hålla sig uppe. För att klara det här måste du hjälpa det lite.
Det här är ett klänningsliv, ingen korsett. Trots det stadiga tyget och skenornas hjälp kommer det inte kunna forma din kropp åt dig, utan du blir själv tvungen att hålla koll på formen. Detta gäller kanske framför allt att se till att brösten har det stöd dom behöver i form av en axelbandslös behå som sitter som den ska. Det innebär också att du måste tänka på din hållning. Om du börjar sjunka ihop, kuta med ryggen, puta med magen och liknande kommer klänningen inte hålla sig snygg speciellt länge. God hållning är jätteviktigt för ett sånt här plagg.
Ett alternativ värt att överväga är att bära den med en riktig korsett under. Korsetten håller dina bröst på plats bättre än en behå kan och hjälper dig dessutom med hållningen och avlastar klänningen.
Passformen på klänningslivet blir dessutom viktigare än någonsin. På bild 1 nedan ser du hur livet borde sitta, följt av ett antal passformsproblem.
Bild 2: Är livet för stort vid bysten kan det glipa och man kan få oönskad insyn. Men det påverkar inte resten av plaggets funktion eller passform speciellt mycket.
Bild 3: Är det istället för tight är risken stor att det blir en valk ovanför kanten. Detta gäller både i ryggen och vid brösten. Även ganska tunna människor har ofta mjukare rygg än man tror.
Bild 4: Om klänningen är för stor vid midjan glider den ner. Även om det bara är en aning kan det påverka passformen över bysten rejält och dessutom tynga ner och ge bysten konstig form. Du känner säkert igen formen från tubtoppar i trikå, burna med för dåligt stöd för brösten. Det tål att upprepas att klänningen inte ska hänga uppe med hjälp av brösten, den ska klara av att hålla sin form själv.
Bild 5: Är livet istället för trångt i midjan kan man få valkar nedanför livets kant. Det i sig är sällan något större problem om kjolen är vid, men samtidigt blir påfrestningen på tyget och skenorna mycket större och risken att livet börjar vecka sig och kollapsar ökar. Veck av det här slaget är ett tydligt varningstecken på att plagget inte är stabilt nog att klara dom påfrestningar man utsätter det för. Man ser det ofta på dåliga "korsetter" och ibland även på riktiga korsetter om dom inte passar sina bärare. Veck av det här slaget blir fort permanenta om man inte gör något åt dom och blir därför ett mycket större problem på ett stadigare plagg i flera lager, än i en tunnare klänning som lätt kan strykas mellan användningarna.



Samtliga av dom här passformsproblemen kan dyka upp för sig själva eller i kombination med varandra om man inte klarar av att ge tillräckligt stöd för bysten eller hålla ordning på sin hållning, även om plagget passar när man står rakt upp och ner framför spegeln. Det beror som du säkert redan räknat ut på att när man sjunker ihop, rör sig, när behån glider eller man inte orkar hålla in magen och ryggen rak så ändrar man form = plagget sitter inte längre på den kroppsform det syddes för.

Konstruktion:



Känner du igen den här principskissen? Den liknar skissen för ett klänningsliv med separata axelband från del 3. Den enda skillnaden är att ryggen här är sänkt ytterligare.
Eftersom passformen är viktigare den här gången rekommenderar jag att du syr en provmodell av livet i ett någorlunda stadigt tyg. Ta på dig dom underkläder du tänker använda med klänningen, ta på dig provlivet ut och in så du har tillgång till sömsmånerna och ställ dig framför spegeln. Har du möjlighet att få hjälp av en vän så underlättar det. Nåla, tråckla, prova och pyssla tills du är nöjd med passformen. Det kan hända att du vill flytta inprovningarna lite för att få så bra form som möjligt. Det går bra att göra, men skriv gärna en liten komihågtext på mönstret så du inte glömmer att du måste ändra kjolen också ifall du vill göra en klänning med vådkjol där sömmarna möts mellan liv och kjol, eller om du vill bygga ihop livet med en kjol vid ett senare tillfälle. I just det här exemplet använder vi en kjol utan delningssömmar, så i det här fallet spelar livets inprovningars placering ingen roll.

Cirkelkjol:

Cirkelkjolen är en av dom enklaste kjolar som finns ur konstruktionssynpunkt, om än kanske inte alltid den lättaste att sy. Cirkelkjolen kallas ibland också för "helcirkelkjol" eller "helklockad kjol" och är precis så enkel som det låter. Den består av en cirkel med ett hål anpassat efter midjan i mitten. Du behöver sannolikt inte ett mönster till kjolen, men skriv upp måtter tydligt någonstans och förvara lappen tillsammans med dina mönster.

Börja med att ta dom nödvändiga måtten. I det här fallet behöver du veta ditt midjemått och önskad kjollängd. Vidden avgörs av cirkelns storlek, så den har du ingen egentlig makt över här.
Börja med att ta din midjevidd och dela den på tre. Skriv upp det måttet. Varför just tre? Jo, ska man vara matematisk av sig ska den egenligen delas med pi, alltså 3,14 nånting, men eftersom vi kommer klippa det här ur ett vävt tyg och formen på hålet för midjan kommer vara cirkulärt kommer stora delar av den klippta kanten vara klippt diagonalt mot tygets trådriktning och det innebär att det kommer hinna töja sig lite i hanteningen innan det hamnar i maskinen. Dessutom kan det in nödfall ganska enkelt töjas en aning under sömnadens gång för att passa in, men blir hålet för stort är det ganska pilligt att hålla in vidden utan att det uppstår rynkor. I måttet du fått bör det dessutom finnas utrymme för sömsmånerna till blixtlåssprundet. Känner du dig osäker på om det kommer att räcka? Oroa dig inte, du kan alltid trimma hålet och göra det aning större senare, det enda du förlorar är att det du trimmar bort försvinner i kjollängden. Men det bör inte handla om mer än ett par millimeter, upp emot någon centimeter i värsta fall.
Ta din önskade kjollängd och gånga den med två. Addera resultatet med måttet du fick när du räknat om din midjevidd. Resultatet är diametern på kjolcirkeln. Glöm inte att lägga till sömsmån och fålltillägg innan du klipper. Notera att sömsmånen "äter upp" lite av midjehålet.


Rita ut kjolen på tyget, mät en gång extra innan du klipper och glöm inte att klippa upp mitt bak så att du har någonstans att montera blixtlåset.